Jan-Olov Carlsson, 2010-08-11

Tillståndet i det stora landet i Väst diskuteras i den lilla boken Fjärde torsdagen i november. Författaren Anton Westman, till vardags narkosläkare i Umeå, låter ett Thanksgivingfirande i den fiktiva staden, Ephesus i den amerikanska mellanvästern utgöra kulissen för en historia om vänskap, livsval och frihetens villkor. Den dialogdrivna handlingen med fem unga män kulminerar i ett dramatiskt, men misslyckat försök att väcka Bushs USA till insikt.

Den svenske läkaren Jörgen är på ett återbesök i staden han bodde som utbytesstudent. Han återförenas tillfälligt med sina tidigare vänner och de ska fira Thanksgiving tillsammans. Jörgen har gjort ett livsval. Istället för att hålla fast vid författandet med en fri konstnärlig själ har han utbildat sig till läkare. Genom sitt val har han delvis fjärmat sig från sina tidigare vänner. Adam lever kvar i förhoppningen att fullgöra sina drömmar, medan de övriga mer eller mindre har resignerat och betraktar sig själva som loosers i det amerikanska samhället. Jörgens närvaro blir en katalysator som driver igång en tidvis bitter diskussion om frihetens och ofrihetens villkor, och om Jörgens svek med sina tidigare ideal.

Dialogen spänner över en mängd frågor och iakttagelser, politiska, filosofiska, vetenskapliga men också om vänskap, kvinnor och kärlek. Dialogen är infallsrik, riktningsbytena är många, det outtalade finns närvarande och jargongen återspeglar en både respektlös som desillusionerad syn på samhället och makten. Att det är fem unga män med intellektuella, men oförlösta, pretentioner råder det ingen tvekan om.

När dialogen så tydligt driver berättandet tappas en bit av det autentiska bort, den blir tidvis konstruerad och överbelastad. Men Anton Westman må vara förlåten för detta eftersom romanen till stor del hålls vid liv av konflikterna och spänningarna som dialogen bygger upp.

- Amerika är drogat och måste väckas, lyder det rebelliska slagordet som den rullstolsbundne Adam myntat för kvällen. Han har en plan i beredskap och som de övriga invigs i och blir deltagare av. Men det är inte bara Bush Amerika som är drogat. I det liberala och fria USA finns en individuell drogkultur närvarande i gänget och som ger en närmast tragikomisk inramning på den spektakulära protest de är på väg att iscensätta.

Planen är att väcka USA med att ringa i Frihetsklockan som finns placerad i dammen i Ephesus park. Eftersom klockan saknar kläpp, är tanken att Adam ska ta sig ut till klockan och fästa en ny kläpp som han låtit tillverka. Adam både regisserar och spelar huvudrollen. Ackompanjerat av Adams budskap ska Frihetsklockan ringa, alltmedan manifestation filmas för att väcka USA.

Det slutar med ett fiasko, eller snarare katastrof. Men händelsen utlöser en ny fas i relationen mellan Jörgen och Adam. Utelämnade åt varandra hjälper inga ytliga, om än aldrig så spirituella, samtal och diskussioner. Medmänsklighet, ömhet och äkta vänskap bygger på en förtrolighet mellan dem som kan komma varandra nära. Anton Westman låter Fjärde torsdagen i november mynna ut i en finstämd och förhoppningsfull scen.

Formen för romanen gränsar stundvis till dramatiken med det utelämnade förklarandet. Det mesta av förståelsen och karaktärerna får istället sökas i dialogerna. Den som söker ett storslaget episkt drama kommer att känna sig besviken, men den som hellre känner för att läsa en kondenserad och intensiv relationsskildring som nödvändigtvis inte innehåller alla aspekter av livet, kan luta sig tillbaka i läsfåtöljen några timmar och bekanta sig med Anton Westmans författarskap. Jag tycker att Westman lyckas upprätthålla intresset för läsningen under de knappa 150 sidorna och dessutom lämna efter sig en känslostämning när sista sidan är vänd. Och det är inte en oviktig aspekt av litteraturen.

Entré: 50:- (30:- för ungdom/medlem)

Biljetter beställs via telefon (090 - 12 18 30) eller genom besök på caféet.