Jan-Olov Carlsson, 2012-03-21

I en gudsförgäten håla i den chilenska Atacamaöknen är är biografen öppen flera dagar i veckan. Dit kommer världen, flärden, spänningen och romantiken. De hårda livsvillkoren i salpetersgruvan kontrasteras av filmens och filmstjärnornas förtrollning. Biografen är en social mötesplats och byinvånarna hänger sig åt kollektiv verklighetsflykt som överlevnadsstrategi.

Den chilenske författaren Hernán Rivera Letelier , introduceras på svenska med den charmerade kortromanen ”Filmberätterskan”.  Huvudpersonen är den unga Maria Margarita. Hon bor tillsammans med sin far och fyra bröder under mycket påvra förhållanden. Fadern är förlamad efter en gruvolycka och modern lämnade familjen för att söka ett bättre liv någon annanstans. Så där sitter fadern i en hemtillverkad rullstolsfåtölj med vinflaskan i handen och får återkommande vredesutbrott när hustruns namn råkar nämnas, alltmedan barnen försöker få tillvaron att gå ihop.

Det låter som en svårmodig socialrealistisk misärroman.  Men se det är det inte, även om den sociala inramningen är viktig för berättelsen och som dessutom speglar författarens egen uppväxt. Det är i första hand en varm och humoristiskt berättelse om fantasins och berättandets kraft och om ett passionerat förhållande till filmen.

Till de få förströelser i den eländiga gruvbyn hör filmvisningarna i byns biograf. Men med de ändrade förutsättningarna efter olyckan och moderns flykt har den filmälskande fadern varken fysiskt möjlighet eller råd att gå på de filmer han vill se. Hans plan är att låta något av barnen se filmen för att sedan återberätta den. För att få fram den mest lämpade för uppdraget utser han en tävling bland syskonen. Det visar sig att Maria Margarita är den mest talangfulla.

Därmed startar en utveckling i konsten att dramatisera filmupplevelser till en ny konstart. Maria Magdalenas inte bara återberättar, hon agerar och spelar upp rollerna och replikerna. Hon har inte bara en roll.  Hon får spela alla. Hon är sin egen regissör, rekvisitör, dramaturg och manusförfattare. Ryktet sprider sig och familjens lilla vardagsrum blir snart fylld av nyfikna grannar som också gärna ser på.

Och det hela blir till en liten kommers. Bröderna börjar ta betalt för uppvisningarna. Maria Margarita identifierar sig med de skådespelare hon återger och tar sig själv ett artistnamn, Santa Fe Delcine. Hon drömmer om en möjlighet att ta sig från byn, att följa modern i spåren, hon som satsade allt på ett kort för att själv nå berömmelsen inom underhållningsbranschen.

Men allt stannar vid drömmar. Den sociala verkligheten gör sig påmind. Armod och fattigdom är på riktigt, även man tillfälligt kan avskärma sig från den med fantasins hjälp.  Oundvikligt kommer jag att tänka på Roberto Benigni och Livet är underbart. Även om omständigheterna skiljer sig åt har fantasin och drömmarna en förmåga att hålla modet uppe.  

När Tv:n kommer till byn och folk kan se på månlandningen i sina vardagsrum förändras det sociala livet. Maria Magdalena se sin stjärna dala i takt med att det nya trycker sig på. Fritiden privatiseras. Gruvan läggs ner, fadern dör, bröderna skingras och  Maria Margarita måste förnedra sig för att få bo kvar i huset som gruvbolaget äger. Allendes valseger inger mod och hopp, Pinochets kupp framkallar fruktan och död.

Hernán Rivera Letelier är Maria Margarita trogen genom hela roman. I små korta kapitel får man hennes hela liv berättat i jagform. Det finns inga döda partier eller transportsträckor. Det är en underfundig berättelse med ett stark socialt patos. Lekfull, men likväl allvarlig.

Det är på det hela taget en njutfull läsning. Jag är alldeles övertygad om att romanen Filmberätterskan kommer att bli film och då sluts cirkeln.

Entré: 50:- (30:- för ungdom/medlem)

Biljetter beställs via telefon (090 - 12 18 30) eller genom besök på caféet.