Romanen utspelar sig i nutida Colombia och handlar om ett krig mellan två maffiasläkter, Monsalverna som behärskar hamnområdet och Barraganerna som kontrollerar statskärnan. Från att ha varit två familjer som levt sida vid sida i samma eländiga och fattiga by på landsbygden har en enskild händelse några decennier tidigare utvecklats till ett blodigt maffiakrig som (åtminstone till en början) följer de hävdvunna maffiosoreglerna: hämnden på de dödade får endast ske på zetas, dvs. samma dag i månaden som ett mord utfördes samt att kvinnorna inte får skadas. Det är alltså männens fysiska krig, medan kvinnorna lojalt sköter marktjänstgöringen under starka rop på hämnd av förlorade söner eller bröder. Det är samma enkla motiv av girighet, hämnd och blodsband som driver vanvettet i de två familjerna, även om skepnaderna är olika. Båda familjerna har på kort tid gått från extrem fattigdom till lika extrem rikedom. Eskaleringen av konflikten och våldsspiralen följer sina egna lagar och inga fredstrevare tas som något annat än försök till simpla bakhåll.
Och mitt i våldet och känslolösheten finns det förstås något som lyser upp hoppet. Den yngsta sonen i Barraganklanen, Arcángel, är till sitt väsen en främmande fågel i den brutala miljön. Han är ren och oskuldsfull. Han bevakas varje ögonblick av en stum moster och tillåts inte att vistas ute under zetas. Som den mest bevakade och försvarade i sin klan blir han också det mest intressanta målet för hämnd för Monsalveklanen.
På ytan är det hårdkokt actionunderhållning, men där ”the good guy” lyser med sin frånvaro. Våldet är skoningslöst och förutsägbart. Klichéerna från gangstergenren är ytterst medvetet staplade på varandra med vräkig lyx, glänsande bilar, mörka solglasögon, lönnmord och vapenskrammel. Den ena klanledaren är en råbarkad sälle som lever mitt i den brutala gangstervärlden, medan den andre försöker ömsa skinn och med tvättade pengar köpa in sig i politiken och societeten. Det är några delar av Puzas Gudfadern kryddad med en tarrantinsk känsla för effekt och scenografi. I romanen hörs röster som står i kursiverad stil. Det är en blandning av anonymt skvaller och ”den allmänna meningen” om vad som egentligen pågår. I dessa röster underbyggs också rykten och uppfattningar som effektivt bidrar till mytologisering av maffian, precis som det är i verkligheten.
Laura Restrepo berättar i ett högt tempo och med stor energi. Under de medvetna klichéerna finns ett stort psykologiskt djup kring fattigdomens och våldets mekanismer. I själva verket är det en outtalad politisk roman om hur knarkhandel, kriminalitet, och politisk korruption, förutom att det förgör och förstör barns och ungdomars framtid, också hotar ödelägga ett demokratiskt samhällsbygge. Laura Restrepo är sedan länge verksam som en samhällsengagerad journalist (fick leva i exil under många år pga. av politiska hot) och författare till ett tiotal romaner. Med Leoparden i solen introduceras hon på svenska.
Entré: 50:- (30:- för ungdom/medlem)
Biljetter beställs via telefon (090 - 12 18 30) eller genom besök på caféet.