Buddy Munro har en förkärlek till alkohol, droger och kvinnors underliv. Hans hjärna är programmerad på att ha sex och som kringresande hemförsäljare av hudvårdsprodukter träffar han tillräckligt många desperata kvinnor för att han själv kan ge sig epitet ”häradsbetäckare”. Det förekommer dock motstånd till Buddys stora förtret, med det rationaliserar han snabbt till sin egen fördel.
Buddys förmåga att ta och ge kärlek är inte lika utvecklad och viril som den sexuella, den är kort sagt obefintlig eftersom mansgriseriet har utvecklats i full blom. Behöver det sägas: Buddy är en vedervärdig sexistisk skitstövel med noll förmåga till empati. Den kärlek som ändå en gång funnits mellan honom och hans fru har effektivt dödat med sin otrohet. Den blir också hennes död, hon orkar inte längre att bli sviken och bedragen. Hon tar sitt liv iklädd bröllopsklänningen alltmedan den nioårige sonen tittar på tv och Buddy gör ännu en av sina påstigningar.
Som änkling tvingas han ta hand om sonen. Själv oförmögen att ändra sitt beteende och ta ett moget föräldraansvar tar han istället sonen, Buddy Junior, ur skolan och startar en sista självförbrännande resa mot sin stundande, och i romanen noggrant utstakade, död. Dödsorsaken är däremot inte förutsägbar. Den ger ytterligare en dimension åt berättelsen om Buddy Munro och är skriven i en lyckad tempokontrast till den vilda frenesi som livet beskrivs i.
Buddy Junior älskar sin far och vill göra honom till viljes. Han sitter tålmodigt i bilen och väntar medan pappan knullar runt. Hans ögonsjukdom förvärras eftersom Buddy aldrig lyssnar på sonens information om ögondropparna han måste ha, har tagit slut. Men ännu ser han tillräckligt för att företa sig sin egen bildning genom att från pärm till pärm läsa uppslagsverket han fått av sin mamma. Buddys svek mot sonen ter sig än mer hjärtskärade i skenet av Buddy Juniors totala lycka när Buddy pratar med honom, även fast det uteslutande handlar om hans egna egoistiska och självcentrerade bedrifter. Sonen erbjuder honom sin gränslösa kärlek. Buddy förmår inte se den genom doger och bakfylleångest. Han flyr från känslor och kärlek via kvinnors genitalier.
Det går inte att låta bli att dra parallellen till Cormac McCartys roman ”Vägen” som också handlar om förhållande mellan far och son. Romanerna är varandras fullständiga kontraster men behandlar i grunden samma relationsproblematik om kärlek och tillit mellan ett barn och dess förälder under svåra prövningar. Intressant.
Nick Cave är driven författare. Han har sagt att skriva en roman är enklare än att skriva låttexter. Språket i boken är exakt avvägt till tempot och rastlösheten i handlingen med mustiga och roliga dialoger, en nästan generande fantasifullhet och användande av könsrelaterade uttryck, hög intensitet utan några transportsträckor, men också poetiskt stämningsfull när döden inträder. Han lyckas utmärkt med att berätta en svart och allvarlig historia på ett underhållande och galghumoristiskt sätt. Visst är romanen avsedd att provocera. Man står knappast likgiltig till vare sig text eller innehåll. Jag tror att Nick Cave är absolut nöjd om så sker.
Alldeles nyligen nominerades Nick Cave, tillsammans med Philip Roth, Amos Oz och några andra, till Bad Sex in Fiction Award, det brittiska magasinet Literary Reviews omtalade pris till årets sämsta sexskildringar i bokform. Och
Entré: 50:- (30:- för ungdom/medlem)
Biljetter beställs via telefon (090 - 12 18 30) eller genom besök på caféet.