Formandet av den egna identiteten sker genom tusen och åter tusen erfarenheter genom livet. Störst betydelse har barndomen och ungdomen. Men inte på något självklart vis. Den osäkra och blyga flicka som Agneta Pleijel berättar om i Spådomen tycks ha lite gemensamt med den framgångsrika författaren som under årtionden haft en självklar position i det svenska kulturlivet. Men ändå finns trådar som sammanbinder det yngre och det äldre jaget.
Pleijel använder sig av det stilistiska greppet att berätta om det yngre jaget i tredje person och kommentera vissa passager i första person singularis. På detta sätt uppstår den nödvändiga eftertänksamhet som varje självbiografi mår bra av – distans och förståelse för att det subjektiva inte nödvändigtvis är det sanna, inte ens när memoarerna formuleras. Minnet är lögnhals konstaterar Agneta Pleijel inledningsvis. Trots detta, eller kanske, tack vare detta, byggs det upp en stark känsla av trovärdighet genom berättelsen.
Uppvuxen i ett akademiskt hem, borgerlig till hela sin konstitution, domineras barndomen av det spända förhållandet mellan mamman och pappan. Han, en framgångsrik matematiker med professors grad. Hon, hemmafru som har givit upp sina egna ambitioner som musiker. Han, tystlåten och undanglidande. Hon, bittert högljudd och tidvis psykiskt sjuk. Han, otrogen med familjens bästa vän. Hon, fjättrad vid husmoderliga plikter och uppfostran av tre döttrar. Nej, det var ingen harmonisk uppväxt. Flickan hamnar i lojalitetskonflikter. Hon söker sig utanför och bortom familjelivet kvävande atmosfär.
Faster Ricki, hon med spådomen, gåtfull och närapå obegriplig, blir en symbol för ett annat liv. Hon är en självständig och yrkesarbetande kvinna. Hon råder sig själv, även om hennes liv ter sig ensamt. Men så sker förändringen och flickan ser med fascination på hur spådomen tycks slå in.
Boken utspelas när andra världskriget just har upphört och vidare in 50-talets Stockholm, USA och Lund. Flickan får bryta upp och byta bostadsorter ett flertal gånger. Hon har svårt att hitta riktiga vänner. Självklart finns de yngre systrarna även om de knappast mer än anas i sammanhanget, också säkert en medveten subjektivitet i minnet. Det är en relativt liten värld, släkten (också där ett antal professorer och akademiker) är den som fyller upp det sociala tomrummet, åtminstone under barndomstiden.
Flickan lämnar barndomen. Och som tonårig förstår flickan föräldrarnas distans och kärlekslöshet. Den sätter spår. Kärlek, närhet och tillit är inte vardagligt allmängods i familjen. Den unga kvinnan har lättare att uttrycka erotik än kärlek. Hennes egna relationer blir flyktiga.
Ändå slutar det mesta utan dramatiska övertoner. Flickan söker och finner sin självständighet. Relationen till båda föräldrarna håller. Försoning dem emellan hinns med innan livet tar slut.
Agneta Pleijels memoarer från de tidiga åren fängslar. Fiktion, subjektivitet, sanning – vem vet? Det är i vart fall vacker prosa och stor läsupplevelse.
Entré: 50:- (30:- för ungdom/medlem)
Biljetter beställs via telefon (090 - 12 18 30) eller genom besök på caféet.