Boken handlar om en person som försöker förstå sin tid som au pair i Wien, och den kärlekshistoria som inte blev av, som inleddes där och som satte spår i berättarens fortsatta liv. I bokens början återvänder berättaren till Wien, besöker de gamla platserna och skriver till liv de minnen som utspelade sig där. Premissen är att hon söker svar, att hon behöver skriva fram det som skedde, såsom jag uppfattar det. Berättelsen blir ett slags varvande mellan minnena, och det spår det satt i henne.

Som läsare följer du med i hennes minnen av de olika märkliga familjer hon arbetar för, och hennes mer eller mindre misslyckade lektioner i tyska, där hon inte utmärker sig såsom hon utmärkt sig hemma i skolan. Läraren utgör en lockelse, trots att han verkar ha valt ut henne som hack-kyckling, eller kanske just därför? Ett gäng från klassen börjar umgås efter lektionerna, så även läraren. De flörtar.

Språket är böljande, jag dras med i melodin och de korta avsnitten, det märks att Hansson är poet. Det nämns även i boken, hennes tidigare diktsamlingar, vilket inbjuder till en självbiografisk läsning. Om det ger berättelsen ett högre värde vet jag inte. Jag står nämligen lite förbryllad kring den känsla av ofullbordande som jag får då jag läser. Jag förstår inte riktigt varför kärlekshistorian med berättarens tyskalärare som inte blir besvarad, har satt sådana spår i henne, jag förstår inte riktigt berättelsens driv. Det är som att jag saknar något, en kärna som kan förklara varför detta blivit så betydelsefullt. Kanske är det något som finns i texten, men som jag inte upptäcker? Eller är det fortfarande en brännpunkt som ännu inte har lyckats komma fram?

Bokreflektion av Mina Widding

Entré: 50:- (30:- för ungdom/medlem)

Biljetter beställs via telefon (090 - 12 18 30) eller genom besök på caféet.